Om att sänka sina förväntningar
När man är en idealist som jag själv, då är det lätt att ha orealistiska förväntningar. Besvikelse, att verkligheten inte nådde upp till mina förväntningar, kommer därför och knackar på dörren ganska så ofta. Inför julen 2013 hade jag precis sådana skyhöga förvätningar. Allting kommer att bli perfekt. Jag kommer vakna på morgonen till ett vitt vinterland och äta en perfekt julaftonfrukost, Kalle Anka kommer att vara superspännande och framförallt, alla kommer att vara änglar mot varandra, inget tjafs och bråk i sikte. Detta slutade såklart i stor besvikelse. Där och då bestämde jag mig för att sänka mina förväntningar inför nästa julafton, och i vardagen. Julafton 2014 blev helt fantastisk. Ändå skiljde den sig inte mycket i form av vad som hände, människorna som var där och firade eller hur stämningen var jämfört med året innan. Jag hade nästintill inga förväntningar, och därmed var det ganska lätt att överträffa dem.
Även om det självklart kan fylla ett värde i sig att gå och längta efter en stor resa, efter en kväll med tjejkompisarna eller efter den där lördagen när man äntligen ska få vara ledig från alla måsten, så gör man sig själv en tjänst genom att sänka ribban lite när man tänker på hur det kommer att bli. Att längta är en sak, men att föreställa sig att allt kommer att bli fantastiskt är en annan. Jag tycker att vi alla ska ta oss en funderare inför nyårsafton nu på onsdag, för utifrån mina egna erfarenheter att dömma är det just en sådan högtid där förväntningarna slår i taket och besvikelsen på nyårsdagen är påtaglig.
Jag kommer att se på nyårsafton med nyfikenhet. Vad kommer att hända egentligen? Vilka människor kommer jag att träffa? Hur kommer det bli? På så sätt undviker jag mina drömscenarior där allting är som det är i filmerna.
God fortsättning på er!
