Vad är lycka?
En filosofisk fråga, minst sagt. En stor sådan. Jag tror att lycka är olika för var och en av oss, men att vissa av oss ibland kan ha en lite skev bild av vad lycka är, och ska vara. Förut strävade jag alltid efter att må bra. Började jag må dåligt så kändes det som att något var fel, det var ett problem som skulle lösas. Då jag alltid varit väldigt positiv som person så var det ju helt fel att jag kände mig arg, ledsen eller ensam. Det var känslor som skulle bort för de hörde inte hemma hos mig. Jag skämdes nästan lite för dem. På senare tid har jag insett att det är så mycket skönare att flyta med i livets vågor än att kämpa emot dem. Att lyckan kommer att komma då och då i alla fall, om vi ger den rätt förutsättningar. Att det inte behöver vara fel eller dåligt att må dåligt, utan att det kan få vara så.
Jag tror att många spenderar alldeles för mycket tid och energi på att försöka bli lyckligare. Om jag bara köper den där lägenheten/flyttar ihop med min pojkvän/börjar på den där utbildningen/får det där jobbet, DÅ kommer jag att få ett fantastiskt liv. Då kommer jag att må bra. Vi lägger lyckan framför oss och i våra mål, men när vi når dem så upptäcker vi att livet fortfarande har sina upp- och nedgångar. En av mina allra värdfullaste insikter de senaste åren är att lyckan, i form av total glädje inte är något beständigt tillstånd. Den där total euforin, den upplever man ibland och det kan vara helt fantastiskt. Personligen tycker jag dock att den är nästintill obehaglig, och har mer och mer börjar se lycka som att vara nöjd. Att uppskatta livet. Att må bra i den man är med det man har. Dessa känslor kommer och går självklart också, men det är lättare att uppnå den formen av lycka, för det är något man kan påverka själv. Att göra det som är värdefullt för en själv är något jag har börjat med för att bygga mitt välmående. Jag upplever ofta en intensiv känsla av mening och livskraft när jag har gjort något som jag verkligen tycker om, trots att det har varit jobbigt. Att jaga positiva känslor till varje pris är något som konsigt nog kan sätta käppar i hjulet för våran lycka, på många plan, och det är där många av oss hamnar fel. Vi letar utanför oss själva efter det som vi tror kommer att få oss av må bra, medan vi borde börja inifrån och fråga oss själva, inte samhället, vad vi mår bra av. Vi borde börja jobba för ett långsiktigt välmående snarare än att leta efter snabba kickar. Att sedan börja jobba för vårt välmående och att bygga vårt liv som vi vill leva det är inte alls en lätt uppgift, och kommer att innehålla många dalar. Men på vägen kommer vi att känna oss levande. Vi kommer att vara nöjda med oss själva och med livet. Är inte det också fantastiska känslor? Är inte det lycka om något?
Jag tror att många spenderar alldeles för mycket tid och energi på att försöka bli lyckligare. Om jag bara köper den där lägenheten/flyttar ihop med min pojkvän/börjar på den där utbildningen/får det där jobbet, DÅ kommer jag att få ett fantastiskt liv. Då kommer jag att må bra. Vi lägger lyckan framför oss och i våra mål, men när vi når dem så upptäcker vi att livet fortfarande har sina upp- och nedgångar. En av mina allra värdfullaste insikter de senaste åren är att lyckan, i form av total glädje inte är något beständigt tillstånd. Den där total euforin, den upplever man ibland och det kan vara helt fantastiskt. Personligen tycker jag dock att den är nästintill obehaglig, och har mer och mer börjar se lycka som att vara nöjd. Att uppskatta livet. Att må bra i den man är med det man har. Dessa känslor kommer och går självklart också, men det är lättare att uppnå den formen av lycka, för det är något man kan påverka själv. Att göra det som är värdefullt för en själv är något jag har börjat med för att bygga mitt välmående. Jag upplever ofta en intensiv känsla av mening och livskraft när jag har gjort något som jag verkligen tycker om, trots att det har varit jobbigt. Att jaga positiva känslor till varje pris är något som konsigt nog kan sätta käppar i hjulet för våran lycka, på många plan, och det är där många av oss hamnar fel. Vi letar utanför oss själva efter det som vi tror kommer att få oss av må bra, medan vi borde börja inifrån och fråga oss själva, inte samhället, vad vi mår bra av. Vi borde börja jobba för ett långsiktigt välmående snarare än att leta efter snabba kickar. Att sedan börja jobba för vårt välmående och att bygga vårt liv som vi vill leva det är inte alls en lätt uppgift, och kommer att innehålla många dalar. Men på vägen kommer vi att känna oss levande. Vi kommer att vara nöjda med oss själva och med livet. Är inte det också fantastiska känslor? Är inte det lycka om något?
