Förändring gör oss lyckliga... eller?
Såhär i semestertider kommer jag på mig själv med att gå runt och reflektera kring allt och ingenting. Mycket ledig tid innebär mycket tid att tänka, något som du kanske också känner igen dig i. Igår när jag promenerade längs det öländska allvaret tänkte jag på hur jag alltid strävar efter förändring. Det finns alltid något område i livet att arbeta med, att förbättra. Oavsett om det gäller träning, hälsa, skola eller relationer så är det aldrig helt perfekt och jag är nästan aldrig nöjd. Jag tror inte att det här beteendet är speciellt för just mig då jag tycker mig märka en trend i vilken media är en stor del, som säger åt oss att om vi bara köper ett finare hus, en bättre bil, skaffar oss ett bättre jobb eller den perfekta partnern – då kommer vi att bli lyckliga. Men det här är också något som ligger i människans natur – vi har överlevt genom att utvecklas, bli bättre och ständigt hitta nya effektivare sätt att göra saker på. Förbättring driver samhället och människan framåt. Men någonstans på vägen har vi börjat koppla ihop förändring med lycka och det är här jag tror att det blir lite knasigt. Bara för att vi förändrar oss garanterar det inte lycka, särskilt inte långvarig sådan. Gör vi positiva förändringar som ökar vår livskvalitet kan lycka bli en biprodukt, men att göra förändringarna för att bli lycklig är troligtvis inte en bra strategi.
Vad jag har insett mer och mer är att lycka är något som finns här och nu (så klyschigt, men sant!) Det är något som kommer av att acceptera nuet som det är, och uppleva det som är perfekt i just denna stund. INTE det som är fel och behöver förändras, utan det som är helt rätt. Nu under sommaren ska jag öva mig på att inte sträva bort från nuet, utan uppleva det fina som finns just här och nu. I den här stunden. Den nybryggda koppen med kaffe. Den intressanta podcasten. Min pojkväns fina leende. Den vackra, blodröda rosen i trädgården.
Är ni med mig?!
