ACT-skolan del 3 - Negativa känslor
Nu är det dags för del 3 av ACT-skolan! Har ni testat gårdagens övning? (menar inte att hetsa er alltså;)) Om ni har gjort det kanske ni upptäckte att det är en frigörande insikt att komma till – att vi faktiskt inte behöver jobba aktivt emot våra tankar, att vi kan låta bli att försöka förändra dem från negativa till positiva och att vi faktiskt kan låta dem vara. Men det är svårt i början, man vill gärna ta bort dem, särskilt om man under en längre tid har jobbat med tekniker som exempelvis positivt tänkande. Men när man väl behärskar decentrering är det väldigt användbart, man rycks inte bort ifrån nuet på samma sätt som om man försöker jobba med att få bort eller förändra sina tankar.
Men idag ska vi inte koncentrera oss på negativa tankar utan negativa känslor! Jag tänkte ägna två inlägg åt att berätta för er om hur man ser på jobbiga känslor inom ACT för det kräver sin förklaring. Nu kör vi!
Lite grundinfo om känslor:
- De är till för att förbereda oss för handling (gråta eller skratta). Sannolikheten för att vi ska handla på ett visst sätt ökar i och med att känslan uppkommer, och detta kallas för handlingstendens. MEN, det är alltså en tendens och inte något som är gjutet i sten. Det är fullt möjligt att gå emot känslan. Vårt beteende styrs inte av våra känslor. Du har säkert gjort saker som du varit oerhört nervös och rädd för (hoppat bungy jump, erkänt för någon du är kär i att du är kär i denne, skrivit en svår tenta och så vidare)
- De är fysiska förnimmelser och förändringar i kroppen (exempelvis förhöjt blodtryck eller förändringar i hjärtfrekvensen)
- Känslor hänger även ihop med tankar (om du är rädd när du kör bil tänker du kanske på att du kan krocka eller så kan du få upp bilder i huvudet om tidigare gånger du varit rädd)
- Känslor är som vädret, de kommer och går. De stannar inte särskilt länge om vi accepterar att de finns. Om vi däremot aktivt försöker att få bort dem, då kan de stanna desto längre. Ni vet när man tycker att man ”borde” känna på ett annat sätt än man känner? Likt, ”varför är jag så deppig nu när solen skiner och jag är ledig, jag borde vara glad”. Blir du gladare då? Det blir inte jag, snarare tvärtom.
Tricket är alltså att låta känslorna vara och inte kämpa emot dem, för känslor är ju faktiskt bara känslor. En samling förnimmelser som vi kan observera. Och självklart, de kan vara obehagliga. Men är de verkligen obehagliga i sig själva eller är det vår bedömning av dem som gör dem obehagliga? Vi gör ju ett aktivt val att se på skräckfilm och därmed känna rädsla, och då tycker vi inte att denna känsla är obehaglig. Förstår ni tankesättet? Ganska spännande ändå om man börjar funderar kring det.
Nog babblat för ikväll, imorgon ska ni få mer konkreta tekniker för hur vi kan göra för att låta känslorna vara och inte kämpa emot dem.
Ha en fortsatt fin söndagkväll!
