Oron över att inte leva sitt bästa liv.
Oroar ni er också över att ni inte lever ert liv fullt ut ibland? Att alla andra har så perfekta liv, vilka vi alla får inblick i genom instagram, facebook, snapchat och så vidare. Att ens eget liv inte riktigt räcker till i jämförelsen? Det är en ganska så smärtsam insikt. MEN, kan vi vända oron till inspiration istället tror jag internet istället kan bli en enorm källa till motivation till att förändra våra liv. Väldigt ofta tror jag dock att vi tror att vi vill ha något, när det egentligen är samhällets normer som har smugit sig in och påverkat våra tankar. Vi kanske bör fråga oss vad VI vill, innerst inne. Vilket typ av liv VI vill leva. När vi är 80 år och ser tillbaka på vårt liv, hur skulle vi vilja att vi levde just idag? Detta är en tanke jag tänker nästan varje dag, och det hjälper mig att återfå fokuset på hur jag vill leva, och vad som är viktigt för mig i mitt liv.
Nästa steg är att börja skapa det liv vi vill leva, så gott det går (inom de resurser vi har såklart). Vad kan du göra idag för att föra dig närmare det liv du vill leva? Skriv ner en konkret handling, och när den ska genomföras. Exempel: "Jag vill förbättra relationen till mina föräldrar, därför ska jag ringa mamma och fråga hur det är med henne idag, vi har ju inte pratat på ett tag". Din hjärna kanske säger åt dig: "Nej, det är för jobbigt". "Äh, hon kommer ändå bara vara otrevlig", "Det gör säkert ingen skillnad för henne". Men det häftiga är att vi inte behöver lyssna på dessa ord, dessa tankar. Om vi värderar en bra relation till våra föräldrar så kan vi agera utifrån det, oavsett vad vi har för känslor i kroppen eller vad vi tänker för tankar.
Nästa steg är att börja skapa det liv vi vill leva, så gott det går (inom de resurser vi har såklart). Vad kan du göra idag för att föra dig närmare det liv du vill leva? Skriv ner en konkret handling, och när den ska genomföras. Exempel: "Jag vill förbättra relationen till mina föräldrar, därför ska jag ringa mamma och fråga hur det är med henne idag, vi har ju inte pratat på ett tag". Din hjärna kanske säger åt dig: "Nej, det är för jobbigt". "Äh, hon kommer ändå bara vara otrevlig", "Det gör säkert ingen skillnad för henne". Men det häftiga är att vi inte behöver lyssna på dessa ord, dessa tankar. Om vi värderar en bra relation till våra föräldrar så kan vi agera utifrån det, oavsett vad vi har för känslor i kroppen eller vad vi tänker för tankar.
Vi skapar själva våra liv genom vårt beteende. Vi behöver inte vara där i tanken först. Även om vi är rädda, nervösa, deppiga o.s.v. kan vi vara de människor vi vill vara precis just idag. Självklart måste vi vara flexibla och anpassa oss till de rådande omständigheterna, men vi kan alltid bete oss på det sätt som vi vill. Det ligger helt och hållet i våra händer. Ofta förändras också våra tankar och känslor genom att vi agerar på ett annat sätt. Och gör dem inte det har vi ändå levt det liv vi vill leva. Visst är det häftigt?
