Hur hanterar man ångest?
Ångest. Den slår undan fötterna på oss. Den kan fullständigt överrumpla oss. Den sliter oss itu inifrån. Och det är lika jäkla obehagligt varje gång den knackar på vår dörr. Just för att känslan, obehaget, är så intensivt kan det vara svårt att veta hur vi ska bete oss och vi blir handlingslösa. Vi dyker längre och längre ner i ångesthålet och vet inte hur vi ska ta oss upp igen. Jag har upplevt såväl panikattacker som mindre intensiva ångestattacker regelbundet under en tid, men idag är det väldigt mycket bättre. Efter att ha lämnat mig ifred under en längre period kom dock ångesten och hälsade på häromdagen, och då påmindes jag om hur viktigt det är att bemöta den på rätt sätt.
Vad är då "rätt sätt"? Jag talar självklart endast utifrån min egna erfarenheter, vad som har fungerat för mig, men detta är även tips jag har läst om i diverse böcker som min psykolog har rekommenderat. Det är dock värt att tillägga att vad som fungerar för mig fungerar nödvändigtvis inte för dig, men jag tycker att det absolut är värt att testa. Hur bemöter jag då en ångestattack? Först blir jag förvånad, överrumplad av hur obehagligt det är. När vi har ångest är vår första instinkt att fly, eller att bereda oss för kamp. Vi ska slåss mot vår ångest eller försöker fly så långt bort ifrån den som möjligt. När jag har blivit medveten om att jag försöker fly eller slåss mot ångesten, försöker jag med all min kapacitet att göra precis tvärtom. Jag tvingar mig själv att stanna kvar i känslan, att verkligen känna obehaget. Jag försöker acceptera att ångesten är här nu, och så får det vara just nu, för jag vet att om jag bara accepterar att det är som det är just nu, då kommer det att bli bättre sen. Ju mer jag försöker kämpa emot känslan, desto större växer den sig och desto längre stannar den kvar. Även om det går emot alla impulser och instinkter just då är det vad som fungerar absolut bäst för mig. Jag försöker rikta uppmärksamheten mot det jag gör så gott det går, som att umgås med andra, titta på tv eller plugga. Jag låter ångesten vara. "Kör på du ångesten, gör ditt så gör jag mitt här borta". Efter en stund klingar obehaget av, och det är en sån enorm frigörelse. Det är svårt, det kommer alltid vara svårt. Men det fungerar. Det finns inget "lätt" sätt att bli av med ångest. Vi alla har ångest ibland. Och det är också otroligt viktigt att acceptera. Du behöver inte alltid vara lycklig, livet består av motpoler, ont, gott, lycka, olycka, total eufori och ångest. Häng med på åkturen, lägg inte så mycket energi på att kämpa emot något som oftast inte går att förändra - dina känslor.
Vad är då "rätt sätt"? Jag talar självklart endast utifrån min egna erfarenheter, vad som har fungerat för mig, men detta är även tips jag har läst om i diverse böcker som min psykolog har rekommenderat. Det är dock värt att tillägga att vad som fungerar för mig fungerar nödvändigtvis inte för dig, men jag tycker att det absolut är värt att testa. Hur bemöter jag då en ångestattack? Först blir jag förvånad, överrumplad av hur obehagligt det är. När vi har ångest är vår första instinkt att fly, eller att bereda oss för kamp. Vi ska slåss mot vår ångest eller försöker fly så långt bort ifrån den som möjligt. När jag har blivit medveten om att jag försöker fly eller slåss mot ångesten, försöker jag med all min kapacitet att göra precis tvärtom. Jag tvingar mig själv att stanna kvar i känslan, att verkligen känna obehaget. Jag försöker acceptera att ångesten är här nu, och så får det vara just nu, för jag vet att om jag bara accepterar att det är som det är just nu, då kommer det att bli bättre sen. Ju mer jag försöker kämpa emot känslan, desto större växer den sig och desto längre stannar den kvar. Även om det går emot alla impulser och instinkter just då är det vad som fungerar absolut bäst för mig. Jag försöker rikta uppmärksamheten mot det jag gör så gott det går, som att umgås med andra, titta på tv eller plugga. Jag låter ångesten vara. "Kör på du ångesten, gör ditt så gör jag mitt här borta". Efter en stund klingar obehaget av, och det är en sån enorm frigörelse. Det är svårt, det kommer alltid vara svårt. Men det fungerar. Det finns inget "lätt" sätt att bli av med ångest. Vi alla har ångest ibland. Och det är också otroligt viktigt att acceptera. Du behöver inte alltid vara lycklig, livet består av motpoler, ont, gott, lycka, olycka, total eufori och ångest. Häng med på åkturen, lägg inte så mycket energi på att kämpa emot något som oftast inte går att förändra - dina känslor.
